Internmedicin
Internmedicin är läran om kroppens inre organ och de sjukdomar som behandlas med läkemedel i stället för kirurgi. Internmedicinaren är den läkare som tar sig an hela bilden när flera organsystem sviktar samtidigt eller när symtomen inte låter sig sorteras in under en enskild specialitet.
Var söker du internmedicin?
Välj stad, område eller postnummer, eller använd din nuvarande plats, för att se internmedicin nära dig.
Mottagningar inom internmedicin
255 mottagningar inom internmedicin finns i katalogen. Här står den med högst profilpoäng i Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. Välj plats ovan för hela listan.
Stockholm
Göteborg
Malmö
Luleå
Områden inom internmedicin
Utredning av oklara symtom
Feber utan känd orsak, oförklarad viktnedgång, avvikande blodprover eller trötthet som inte går att placera. Här börjar många internmedicinska utredningar.
Hjärta, kärl och blodtryck
Högt blodtryck, hjärtklappning, andfåddhet vid ansträngning och bensvullnad. Utreds med EKG, arbetsprov och blodprover innan kardiolog kopplas in.
Mage, tarm och lever
Långdragna magbesvär, förändrade avföringsvanor, blodbrist och avvikande levervärden. Gastroskopi och koloskopi ingår ofta i utredningen.
Lungor och andning
Andfåddhet, långvarig hosta och försämring vid astma eller KOL. Lungfunktionen mäts med spirometri och kompletteras med lungröntgen.
Ämnesomsättning, njurar och blod
Diabetes, sköldkörtelrubbning, försämrad njurfunktion och blodbrist. Tillstånd som ofta upptäcks genom rutinprover och kräver återkommande kontroller.
Läkemedel, intyg och uppföljning
Genomgång av långa läkemedelslistor, planering av kontroller och intyg till arbetsgivare eller Försäkringskassan. Kärnan i vården av den som har flera diagnoser.
Här går vi igenom vad specialiteten omfattar, hur du hamnar där och hur den förhåller sig till kardiologi, lungmedicin och de andra smalare områdena.
Vad är internmedicin?
Internmedicin, eller invärtesmedicin, är specialiteten för sjukdomar i kroppens inre organ som behandlas med läkemedel i stället för med kirurgi. Den täcker hjärta och kärl, lungor, mage och tarm, lever, njurar, blod, hormoner, infektioner och elektrolytbalans. Där andra specialiteter går på djupet i ett organ går internmedicinen på bredden över flera.
Namnet leder ibland fel. Internmedicin har inget med interner eller internat att göra, utan syftar på det inre, alltså de organ som inte syns utanpå och som inte nås utan att kroppen öppnas. Kirurgens motsats, kort sagt.
Specialiteten fungerar också som sjukvårdens gemensamma medicinska grund. Den läkare som möter en patient med bröstsmärta, feber, blodbrist och ostadigt blodtryck samtidigt behöver kunna sortera bland alla fyra innan någon smalare specialist kan ta över.
Vilka specialiteter räknas som invärtesmedicinska?
Enligt Socialstyrelsens indelning av läkarnas specialiteter hör internmedicin, kardiologi, lungsjukdomar, njurmedicin, hematologi, endokrinologi och diabetologi, medicinsk gastroenterologi och hepatologi samt geriatrik till gruppen invärtesmedicinska specialiteter. De delar en gemensam kunskapsbas och en gemensam grundutbildning under specialiseringstjänstgöringen.
Ordningen såg annorlunda ut förr. Fram till regeländringen 2015 var flera av dem grenspecialiteter, alltså påbyggnader som krävde att man först blev specialist i internmedicin. Sedan dess är de egna basspecialiteter, och en blivande kardiolog behöver inte längre gå vägen över internmedicin först.
Det förklarar varför de smalare specialiteterna hänger så tätt ihop med varandra. En kardiolog kan njurfunktion, en njurmedicinare kan blodtryck och en lungläkare kan hjärtsvikt, eftersom organen påverkar varandra och behandlingarna krockar. Internmedicinaren är den som behållit hela bredden.
När remitteras man till en internmedicinare?
Oftast när vårdcentralens utredning tagit slut och bilden fortfarande är oklar. Typiska skäl är feber utan känd orsak, oförklarad viktnedgång, upprepat avvikande blodprover, blodbrist utan förklaring eller symtom som rör flera organsystem samtidigt. Då behövs sjukhusets undersökningar och möjligheten att beställa allt från samma ställe.
Den andra vägen in går genom akutmottagningen. Bröstsmärta, andnöd, uttalad svaghet, hög feber eller kraftig rubbning i vätske- och saltbalans hanteras av medicinjouren, och leder ofta till inläggning på en medicinavdelning. Där görs utredningen under några dygn i stället för under flera månaders väntan på öppenvårdsbesök.
En tredje grupp är de som redan har flera kroniska sjukdomar. Diabetes, hjärtsvikt, njursvikt och KOL i samma kropp innebär att behandlingarna drar åt olika håll, och den avvägningen görs bäst av någon som ser helheten.
Vad är skillnaden mot allmänläkaren och de smalare specialisterna?
Allmänläkaren arbetar i primärvården, ser hela människan över hela livet och möter allt från öroninflammationer hos barn till oro och sjukskrivning. Internmedicinaren arbetar på sjukhus, tar vid när utredningen kräver mer resurser och begränsar sig till inre organsjukdomar hos vuxna. Båda är breda, men bredden är av olika slag.
Mot de smalare specialiteterna är gränsen praktisk snarare än skarp. Är problemet tydligt hjärtat går remissen till kardiologen, är det lungorna till lungmottagningen. Är problemet att du har både och, plus njurar som sviktar och åtta läkemedel som interagerar, är internmedicinaren rätt adress. På mindre sjukhus är det ofta samma medicinklinik som rymmer allt detta under ett tak.
Vad händer på en medicinmottagning?
Besöket börjar med berättelsen: när besvären började, hur de utvecklats, vad som redan provats och vilka läkemedel du tar. Sedan följer en kroppsundersökning där hjärta, lungor, buk, lymfkörtlar och nervsystem gås igenom, och blodtryck och puls mäts.
Utredningen byggs på i steg. Blodprover först, sedan EKG, lungröntgen, ultraljud eller datortomografi beroende på vad som misstänks. Gastroskopi och koloskopi används vid magbesvär och blodbrist, spirometri vid andfåddhet. Poängen är att varje undersökning ska kunna påverka vad som händer sedan, inte att kryssa i så många rutor som möjligt.
Läkemedelsgenomgången är en underskattad del av besöket. Ju längre listan är, desto större chans att något av det du tar orsakar sådant som ser ut som en ny sjukdom, och den analysen kräver att någon ser hela listan samtidigt.
Behöver jag remiss, och vad kostar det?
I de flesta regioner krävs remiss från vårdcentralen till öppen specialiserad vård, medan några regioner även tar emot egen vårdbegäran. Vid akuta tillstånd behövs ingen remiss. Vårdgarantin är 0-3-90-90, alltså kontakt med primärvården samma dag, bedömning inom tre dagar, besök i specialiserad vård inom 90 dagar och beslutad behandling inom ytterligare 90.
Patientavgiften för öppen specialiserad vård ligger i de flesta regioner mellan 250 och 450 kronor och räknas in i högkostnadsskyddet på 1 450 kronor under tolv månader, varefter du får frikort. Vård på vårdavdelning har en avgift per dygn som regionen bestämmer. Behöver du sjukskrivning skriver läkaren det underlag Försäkringskassan begär, och har du flera vårdkontakter kan du enligt patientlagen begära en fast vårdkontakt som samordnar dem.
Så förbereder du dig inför besöket
Ta med en aktuell och fullständig läkemedelslista, inklusive receptfritt, naturläkemedel och kosttillskott. Skriv ned tidslinjen för besvären och vilka undersökningar som redan gjorts, gärna med datum, så slipper ni göra om dem. Har du gamla provsvar eller journalanteckningar från en annan region är de värda att ta med, eftersom systemen inte alltid pratar med varandra.
Kontrollera att läkaren har specialistkompetens i Socialstyrelsens register och att mottagningen är anmäld som vårdgivare hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Fråga om avtal med regionen, det avgör om du betalar patientavgift eller fullpris. Är du missnöjd tar du först upp saken med mottagningen, därefter med patientnämnden i regionen, och allvarliga brister anmäler du till IVO. Aktuell information om remissregler och avgifter där du bor finns på 1177.
Vanliga frågor
Vad är internmedicin?
Internmedicin, eller invärtesmedicin, är specialiteten för sjukdomar i kroppens inre organ som behandlas med läkemedel snarare än med kirurgi. Den omfattar hjärta, lungor, mage och tarm, njurar, blod, hormoner och infektioner, och den är bred där andra specialiteter är djupa. Internmedicinaren utreder oklara tillstånd och håller ihop vården när flera sjukdomar finns samtidigt.
När remitteras man till en internmedicinare?
Vanligast är att vårdcentralen remitterar när utredningen behöver sjukhusets resurser, när symtomen spänner över flera organsystem eller när provsvar avviker utan att bilden klarnar. Många möter internmedicinaren i stället via akutmottagningen och blir inlagda på en medicinavdelning. Efter utskrivning tar antingen medicinmottagningen eller vårdcentralen över uppföljningen.
Vad är skillnaden mellan internmedicinare och allmänläkare?
Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar i primärvården med hela befolkningen och hela människan, inklusive psykisk hälsa, barn och graviditet. Internmedicinaren arbetar på sjukhus och är specialiserad på de inre organens sjukdomar hos vuxna. Allmänläkaren följer dig över åren, internmedicinaren kopplas in för en avgränsad utredning eller under en sjukhusvistelse.
Vilka specialiteter räknas som invärtesmedicinska?
Enligt Socialstyrelsens indelning hör internmedicin, kardiologi, lungsjukdomar, njurmedicin, hematologi, endokrinologi och diabetologi, medicinsk gastroenterologi och hepatologi samt geriatrik till de invärtesmedicinska specialiteterna. De var tidigare grenar av internmedicin men blev egna basspecialiteter med gemensam kunskapsbas i och med regeländringen 2015. Alla utgår alltså från samma medicinska grund.
Behöver jag remiss till en medicinmottagning?
I de flesta regioner krävs remiss från vårdcentralen till öppen specialiserad vård. Några regioner tar emot egen vårdbegäran, alltså att du själv beskriver dina besvär för mottagningen. Vid akuta tillstånd behövs ingen remiss, då söker du direkt på akutmottagningen. Vad som gäller i din region står på 1177.
Vad kostar ett besök på medicinmottagningen?
Patientavgiften för öppen specialiserad vård sätts av regionen och ligger i de flesta fall mellan 250 och 450 kronor. Den räknas in i högkostnadsskyddet på 1 450 kronor under en tolvmånadersperiod, och därefter får du frikort. För vård på vårdavdelning tillkommer en avgift per dygn, som också sätts regionalt.
Vad är en läkemedelsgenomgång och varför görs den?
En läkemedelsgenomgång innebär att läkaren går igenom hela din läkemedelslista och prövar varje preparat mot nytta, risk och samverkan med de andra. Behovet växer snabbt med antalet mediciner, eftersom biverkningar då kan se ut som nya sjukdomar. Ta alltid med en aktuell lista över allt du tar, inklusive receptfritt och kosttillskott.