Utredning av magbesvär

Magbesvär är bland det vanligaste folk söker för, och orsakerna sträcker sig från stress och laktos till celiaki, magsår och inflammatorisk tarmsjukdom. Utredningen börjar med sjukhistoria och några riktade prover, och först därefter blir kameraundersökning aktuell. Vissa symtom ska däremot alltid utredas utan dröjsmål.

Nästan alla har ont i magen ibland, och för de allra flesta går det över. Det som gör magbesvär besvärliga att utreda är att samma symtom kan komma från stress, kost, muskulatur, gallvägar, tarmslemhinna eller något som kräver snabb handläggning. Utredningen är därför uppbyggd som en tratt, där sjukhistorien är bredast och kameraundersökningarna smalast.

Vad kan ligga bakom besvären?

Bland de vanligaste orsakerna finns funktionella tillstånd som IBS och funktionell dyspepsi, alltså besvär utan påvisbar skada i tarmen. De är verkliga och kan vara mycket besvärande, men innebär ingen risk för allvarlig sjukdom.

Sedan finns tillstånd som syns när man letar. Refluxsjukdom ger halsbränna och sura uppstötningar. Magsår hänger ihop med bakterien Helicobacter pylori och med antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel. Celiaki, alltså glutenintolerans, ger uppblåsthet, trötthet och ibland järnbrist. Laktosintolerans märks kort efter mejeriprodukter. Inflammatorisk tarmsjukdom, Crohns sjukdom och ulcerös kolit, ger blod, slem och diarré under längre tid. Gallsten ger anfall efter fet mat. Cancer i mage och tarm är ovanligt hos yngre men måste alltid övervägas när varningstecken finns.

Ät inte glutenfritt innan du testats för celiaki. Antikropparna sjunker då och provet kan bli falskt negativt, vilket förstör utredningen i flera månader.

Vilka prover tas först?

Blodproverna ger mycket för lite besvär. Blodstatus visar blodbrist, CRP speglar inflammation, ferritin visar järndepåerna, leverprover fångar gallvägsproblem och tyreoideaprov är med eftersom både för snabb och för långsam ämnesomsättning påverkar tarmen. Antikroppar mot transglutaminas används för att fånga celiaki.

Från avföringen tas två prover som styr resten av utredningen. Kalprotektin är ett mått på inflammation i tarmslemhinnan och används för att skilja inflammatorisk tarmsjukdom från IBS. Prov för blod i avföringen letar efter blödning som inte syns med blotta ögat. Ett normalt kalprotektin hos en ung person utan varningstecken talar starkt emot inflammatorisk tarmsjukdom och gör att koloskopi ofta kan undvikas.

När görs gastroskopi och när koloskopi?

Gastroskopi undersöker matstrupe, magsäck och tolvfingertarm och blir aktuell vid sväljsvårigheter, ihållande smärta högt i magen, misstänkt magsår, blodbrist utan förklaring och långvarig reflux. Vävnadsprover tas rutinmässigt, bland annat för celiaki och för Helicobacter pylori.

Koloskopi undersöker hela tjocktarmen och används vid blod i avföringen, långdragen diarré, förhöjt kalprotektin, ärftlighet för tarmcancer och vid förändrade avföringsvanor hos den som passerat medelåldern. Dagen innan dricker du laxermedel tills tarmen är tom, vilket de flesta tycker är jobbigare än själva undersökningen. Lugnande och smärtstillande ges vid behov, och hittas polyper kan de oftast tas bort direkt.

Vid sidan av detta finns ett nationellt screeningprogram där personer i åldern 60 till 74 år kallas till avföringsprov för tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer. Screening ersätter inte utredning av symtom. Har du besvär ska du söka vård även om ditt senaste screeningprov var normalt.

Hur snabbt ska det gå?

Vid varningstecken ska det gå fort. Blod i avföringen, svart avföring, sväljsvårigheter, ofrivillig viktnedgång, blodbrist utan förklaring, ihållande kräkningar och en knöl i buken utgör grund för att starta ett standardiserat vårdförlopp, ett upplägg där varje steg har fastställda tidsgränser och där undersökningarna bokas in i förväg.

Utan varningstecken går utredningen i lugnare takt och vårdgarantin 0-3-90-90 gäller, vilket innebär kontakt med vården samma dag, medicinsk bedömning inom tre dagar och besök respektive behandling inom nittio dagar. Under tiden är det värt att föra en enkel dagbok över mat, avföring, sömn och stress. Den anteckningen säger ofta mer vid återbesöket än ytterligare ett blodprov. Vid akut kraftig buksmärta, hög feber, spänd buk eller kräkningar med blod ska du söka akut vård, och vid livshotande symtom ringer du 112. Rådgivning dygnet runt finns på 1177.