Allergiutredning

En allergiutredning ska koppla ihop dina besvär med ett bestämt ämne, och det görs med pricktest på huden eller blodprov för IgE. Testerna är enkla men tolkningen är knepigare än många tror, eftersom ett positivt utslag inte alltid betyder allergi. Här går vi igenom hur testerna fungerar, när allergolog behövs och vad hyposensibilisering innebär.

Allergi innebär att immunförsvaret reagerar på något ofarligt som om det vore ett hot. Reaktionerna spänner från kliande ögon i maj till livshotande anafylaxi, och en utredning ska både bekräfta vad som utlöser besvären och avgöra hur allvarligt läget är. Själva testerna tar en kvart. Det som kräver tid och kunskap är tolkningen.

Vad ska du berätta innan testerna görs?

Sjukhistorien styr vilka tester som beställs och hur svaren ska läsas. Anteckna gärna före besöket när besvären kommer, hur snabbt efter kontakt de sätter in, hur länge de håller i sig och om de återkommit vid flera tillfällen med samma sak.

Årstid säger mycket. Besvär i mars och april pekar mot björk och al, maj och juni mot gräs, sensommar mot gråbo. Året runt-symtom som förvärras hemma pekar snarare mot kvalster, pälsdjur eller mögel. Reaktioner som kommer inom minuter efter en måltid är mer talande än diffust obehag flera timmar senare, och den skillnaden avgör om utredningen ska rikta in sig på allergi alls.

Hur skiljer sig pricktest och blodprov?

Pricktest görs på underarmen, avläses efter cirka femton minuter och ger svar under besöket. Metoden är billig och känslig, men fungerar dåligt om huden är eksematös eller om du tagit antihistamin de senaste dagarna.

Blodprovet mäter specifikt IgE mot ett bestämt allergen och påverkas varken av läkemedel eller hudens skick. Det är därför förstahandsval vid utbrett eksem, hos små barn och när risken för kraftig reaktion gör hudtest olämpligt. Provet kan även göras på molekylnivå, så kallad komponentanalys, vilket är särskilt användbart vid nötallergi och vid korsreaktion mellan björkpollen och frukt, där skillnaden mellan lokal klåda i munnen och verklig risk för allmänreaktion behöver klargöras.

Vid misstänkt matallergi är provokation under kontrollerade former det säkraste svaret. Den görs på mottagning med beredskap att behandla en reaktion, aldrig hemma på egen hand.

När räcker inte vårdcentralen till?

Merparten av alla allergier sköts i primärvården med receptfria eller receptbelagda antihistaminer, nässpray med kortison och ögondroppar. Remiss till allergolog eller barnallergolog blir aktuell när något av följande gäller: du har haft en anafylaktisk reaktion, du reagerat på bi- eller getingstick med symtom utanför stickstället, matallergin är oklar och begränsar kosten, astman är svårbehandlad, eller hyposensibilisering övervägs.

Har du haft en kraftig allmänreaktion ska du få adrenalinpenna utskriven, lära dig använda den och alltid bära den med dig. Vid misstänkt anafylaxi med andningspåverkan, svullnad i svalget eller yrsel ges adrenalin direkt och sedan ringer man 112. Vänta inte på att se om det går över.

Vad är hyposensibilisering och för vem passar det?

Hyposensibilisering, som också kallas allergen immunterapi eller allergivaccination, är den enda behandling som påverkar själva allergin i stället för symtomen. Du får stigande doser av det ämne du reagerar på tills immunförsvaret slutat svara med samma kraft, antingen som sprutor på mottagning eller som tabletter du lägger under tungan.

Behandlingen används vid uttalad pollen- eller kvalsterallergi som inte hålls i schack med läkemedel, och vid allergi mot bi- och getinggift, där effekten är särskilt god. Den pågår i regel omkring tre år, kräver regelbundna besök i inledningsskedet och ska skötas av mottagning med vana vid att hantera reaktioner. Effekten sitter ofta kvar i flera år efter avslutad kur, men resultatet varierar mellan personer och kan inte utlovas i förväg.

Vad gäller för barn?

Barn utreds efter samma principer, men bilden ändrar sig snabbare. Många växer ifrån allergi mot mjölk, ägg och vete, medan allergi mot jordnöt, nötter och fisk oftare består. Därför följs barn upp med omtestning i stället för att en gång ställd diagnos får ligga kvar i journalen i tio år.

Uteslut aldrig livsmedel ur ett barns kost på eget bevåg efter ett test från nätet. Onödiga uteslutningar ger näringsbrist och kan dessutom göra allergin mer sannolik. Barnhälsovården och 1177 vägleder om vart du ska vända dig, och läkemedel inom läkemedelsförmånen är kostnadsfria för barn under 18 år.