Test för könssjukdomar

En bred STI-provtagning omfattar oftast klamydia, gonorré, syfilis och hiv, och ibland även hepatit. Provtagningen är kostnadsfri för de infektioner som räknas som allmänfarliga enligt smittskyddslagen. Det som avgör om svaret går att lita på är hur lång tid som gått sedan tillfället du är orolig för, eftersom varje infektion har sin egen fönsterperiod.

Att testa sig för könssjukdomar är för de flesta en fråga om att få bekräftat att allt är som det ska. De vanligaste infektionerna ger sällan symtom, så testningen fyller samma funktion som en besiktning: du gör den för att veta, inte för att något låter konstigt.

Vilka könssjukdomar testar man för?

Det som brukar kallas ett bredare test omfattar klamydia, gonorré, syfilis och hiv. Klamydia och gonorré tas med samma prov, ett urinprov eller en pinne från slidan, och kompletteras med svalg och ändtarm om du haft oralsex eller analsex. Syfilis och hiv kräver blodprov, eftersom analysen letar efter antikroppar och i hivtestets fall även efter antigen.

Hepatit B och C läggs till vid ökad risk, exempelvis om du injicerat droger eller haft sex i länder med hög förekomst. Mycoplasma genitalium testas i regel bara om du har symtom, eftersom bakterien ofta finns utan att göra någon sjuk och behandling i onödan driver på resistens. Herpes och kondylom syns oftast för blotta ögat och diagnostiseras av en läkare som tittar, inte i ett standardpaket.

Hur lång är fönsterperioden?

Fönsterperioden är tiden mellan smittotillfället och den punkt där provet blir tillförlitligt. Den är olika lång för olika infektioner, och det är den vanligaste orsaken till att någon får ett falskt lugnande besked.

Klamydia och gonorré kan påvisas ungefär en till två veckor efter tillfället, och de flesta mottagningar vill att minst en vecka gått. Syfilis tar längre tid, ofta tre till sex veckor, och ett kontrollprov efter omkring tre månader rekommenderas när misstanken är stark. För hiv gäller att dagens kombinationstest, som söker både antikroppar och virusprotein, ger ett säkert svar sex veckor efter det tillfälle du är orolig för. Söker du tidigare får du gärna lämna prov ändå, men räkna med att komma tillbaka.

Var kan jag testa mig?

Är du under ungdomsmottagningens åldersgräns, som ligger runt 23 till 25 år beroende på region, är det ofta den enklaste vägen. Där arbetar barnmorskor och kuratorer som gör detta varje dag och där ingår samtal om skydd i besöket.

För vuxna finns vårdcentralen, barnmorskemottagningen och särskilda mottagningar för sexuell hälsa, i många regioner kallade Sesam eller hud- och könsmottagning. Ingen av dem kräver remiss. Klamydia och gonorré kan dessutom beställas som hemtest via e-tjänsterna på 1177 i de flesta regioner. Frivilligorganisationer som RFSL och Noaks Ark erbjuder på vissa orter snabbtest för hiv, ofta anonymt.

Vad kostar det att testa sig?

Klamydia, gonorré, syfilis, hiv samt hepatit B och C är klassade som allmänfarliga sjukdomar i smittskyddslagen. För dem är undersökning, provtagning, behandling och tillhörande läkemedel kostnadsfria för dig. Söker du för symtom kan mottagningen ta ut en patientavgift för själva besöket, och den räknas i så fall mot högkostnadsskyddet för öppenvård på 1 450 kronor.

Privata testpaket säljs online och på kliniker, och där betalar du hela summan själv. Innan du gör det är det värt att kontrollera vilka analyser som ingår, hur svaret följs upp och vad som händer om det blir positivt. Ett positivt hivsvar eller syfilissvar kräver bekräftande prov och kontakt med infektionsklinik, och den kedjan finns redan färdig inom regionens vård.

Hur skyddas mina uppgifter?

Allt du berättar och alla provsvar omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess. Uppgifterna lämnas inte till arbetsgivare, anhöriga eller försäkringsbolag utan ditt samtycke, och du kan besöka en mottagning där du inte är listad.

Konstateras en allmänfarlig infektion görs en anmälan till Folkhälsomyndigheten. För sexuellt överförbara infektioner används en särskild kod i stället för personnummer, just för att statistiken ska gå att föra utan att peka ut personer. Smittspårningen är däremot lagstadgad, vilket innebär att du ska uppge dina partner så att de kan erbjudas provtagning. De får aldrig veta vem som lämnade namnet.

Vad händer om ett prov är positivt?

Klamydia och gonorré behandlas med antibiotika, gonorré i regel med en spruta eftersom resistensläget är besvärligt, och du får förhållningsregler om att avstå sex tills behandlingen är klar. Syfilis behandlas på infektions- eller könsmottagning och följs med blodprov under en tid efteråt.

Hiv är i dag en behandlingsbar kronisk infektion. Med fungerande läkemedelsbehandling blir virusmängden omätbar, och då överförs inte viruset vid sex. Vården sker på infektionsklinik och är kostnadsfri. Tillhör du en grupp med ökad risk kan förebyggande läkemedelsbehandling, PrEP, vara aktuell, och den frågan tar du enklast upp på en mottagning för sexuell hälsa.