Barnmorska

Barnmorskemottagningen är för många den vårdkontakt man har längst och glömmer mest. Man kommer dit som ung för att prata preventivmedel, återkommer med kallelser till cellprov, går dit varannan vecka under en graviditet och kommer tillbaka några månader senare för efterkontrollen. Yrket bär ett ovanligt stort eget ansvar i svensk sjukvård, och det märks i hur besöken fungerar.

Vad gör en barnmorska?

En barnmorska är legitimerad sjuksköterska som läst vidare på avancerad nivå, en utbildning på 90 högskolepoäng som tar ungefär ett och ett halvt år. Legitimationen utfärdas av Socialstyrelsen och du kan slå upp en enskild barnmorska i myndighetens register över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal.

Arbetsområdet är brett. Barnmorskan sköter mödrahälsovården under graviditeten, leder normala förlossningar, ansvarar för eftervården, ger preventivmedelsrådgivning och sätter in spiral, tar cellprov inom screeningprogrammet, testar för könssjukdomar och arbetar på ungdomsmottagningar. Många arbetar också med abortvård, förlossningsrädsla och besvär i klimakteriet.

Det som skiljer den svenska barnmorskan från motsvarande yrken i många andra länder är självständigheten. Vid en normal förlossning är det barnmorskan som har ansvaret, och läkare kallas in när något avviker. Samma logik gäller på mottagningen: det friska förloppet är barnmorskans område, avvikelsen är läkarens.

Vad får barnmorskan skriva ut?

Med legitimationen följer möjligheten att ansöka hos Socialstyrelsen om förskrivningsrätt för preventivmedel. För att få den krävs minst 30 timmars inskolning i preventivmedelsrådgivning på en mottagning. Därefter kan barnmorskan skriva recept på p-piller, minipiller, p-ring, p-plåster, p-stav och spiral, och även utföra själva insättningen av spiral och p-stav.

Det gör barnmorskemottagningen till rätt första dörr för de flesta preventivmedelsfrågor. Gynekolog blir aktuellt vid avvikande anatomi, vid problem vid tidigare insättning eller när spiralen behöver tas ut kirurgiskt. Har du en sjukdom eller medicinering som påverkar valet av metod kopplas läkare in, men det är fortfarande barnmorskan som är din kontakt.

En detalj som sparar pengar: preventivmedel som ingår i läkemedelsförmånen är kostnadsfria för den som ännu inte fyllt 21 år, en nationell subvention sedan 2017. Flera regioner subventionerar dessutom upp till 25 eller 26 års ålder, och nivåerna skiljer sig åt.

Hur fungerar mödravården, och vad kostar den?

Mödrahälsovården är avgiftsfri och frivillig i hela Sverige. Du betalar ingenting för barnmorskebesöken, för läkarbesök på mottagningen eller för de ultraljud som ingår i basprogrammet. Det gäller oavsett om mottagningen drivs av regionen eller av en privat vårdgivare med avtal.

Basprogrammet omfattar ungefär 11 till 12 besök under en normal graviditet. Det börjar med en längre inskrivning, oftast mellan vecka 6 och 12, där hälsohistoria, tidigare graviditeter, läkemedel, levnadsvanor och psykiskt mående gås igenom. Sedan följer kontroller med glesare mellanrum i början och tätare mot slutet, med blodtryck, urinprov, blodvärde och tillväxtkontroll. Rutinultraljudet ligger vanligen runt vecka 18 till 20. Programmet avslutas med ett eftervårdsbesök 6 till 16 veckor efter förlossningen.

Erbjudanden om fosterdiagnostik som KUB och NIPT hanteras olika mellan regioner, både vad gäller vem som erbjuds vad och vad det kostar. Barnmorskan informerar om vad undersökningarna kan och inte kan svara på, och valet är alltid ditt.

Behöver jag remiss till barnmorska?

Nej. Du kontaktar mottagningen direkt, och du väljer själv vilken du vill gå till. Vid graviditet anmäler du dig så snart du vet, ofta via 1177 eller genom att ringa mottagningen. För cellprov kommer en kallelse hem till dig, och för preventivmedel bokar du en tid som vilken annan tid som helst.

Barnmorskan står inte ensam. Uppstår komplikationer under graviditeten, avviker ett provsvar eller finns misstanke om sjukdom skickas du vidare till läkare på mottagningen, till specialistmödravård eller till gynekolog. Vid akuta besvär under graviditeten, exempelvis blödning, kraftig smärta, minskade fosterrörelser eller feber, ska du kontakta mottagningen eller förlossningen direkt utan att vänta på nästa bokade tid.

Vad är skillnaden mot att gå till gynekolog?

Den enklaste tumregeln handlar om vad du söker för. Rutinärenden som preventivmedel, cellprov, graviditetskontroller och efterkontroll hör hemma hos barnmorskan. Utredning av sjukdom, ihållande smärta, blödningar som ändrat mönster, misstänkt endometrios och allt som kan kräva operation hör hemma hos gynekologen, som är läkare.

I praktiken flyter yrkena ihop mer än organisationsscheman antyder. På många mottagningar sitter barnmorska och gynekolog i samma hus och lämnar över patienter mellan sig under dagen. Att börja hos barnmorskan innebär alltså sällan en omväg, och du slipper ofta både remiss och kostnad.

Vad händer efter förlossningen?

Eftervården är den del som oftast underskattas. Efterkontrollen görs 6 till 16 veckor efter förlossningen och innehåller en bedömning av läkning, bäckenbotten och blödningar, ett samtal om preventivmedel och en genomgång av hur du mår psykiskt. Barnmorskan frågar också hur förlossningen upplevdes, och det finns möjlighet att gå igenom förloppet i ett särskilt samtal om den blev annorlunda än du hoppats.

Bäckenbottenbesvär, läckage och smärta vid samlag är vanligt men ska inte avfärdas som något man får leva med. Barnmorskan bedömer och remitterar vidare till fysioterapeut med inriktning på bäckenbotten eller till gynekolog när det behövs. Amningsstöd hör också hit, liksom att fånga upp nedstämdhet som håller i sig efter förlossningen.

Så väljer du barnmorskemottagning

Du väljer fritt och kan byta under graviditeten om det inte känns rätt, med journalen överflyttad efter ditt samtycke. Praktiska saker väger ofta tyngst: läge, öppettider och hur lätt det är att nå mottagningen mellan besöken.

Fråga hur mottagningen arbetar med kontinuitet, alltså om du får träffa samma barnmorska genom graviditeten, eftersom det påverkar upplevelsen mer än de flesta andra faktorer. Ta reda på vilket stöd som finns vid förlossningsrädsla och hur eftervården ser ut. Alla vårdgivare ska vara registrerade hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO), och blir du dåligt bemött kan du vända dig till patientnämnden i din region.