Abortrådgivning

Abortrådgivning är den information och det stöd du har rätt till när du är gravid och överväger att avbryta graviditeten. Enligt abortlagen bestämmer du själv till och med graviditetsvecka 18, och personalen ska varken påverka ditt beslut eller kräva att du motiverar det. Här går vi igenom vart du vänder dig, hur de två metoderna skiljer sig åt och vad besöken kostar.

Att ta kontakt betyder inte att du har bestämt dig. Du kan boka en tid för att få veta hur långt gången graviditeten är, höra vad metoderna innebär och prata med någon som inte har någon åsikt om vad du bör välja. Beslutet är ditt hela vägen, och det finns tid att tänka.

Vad innebär abortrådgivning?

Abortrådgivning rymmer två saker som ofta blandas ihop. Den ena är information: hur långt gången graviditeten är, vilka metoder som är möjliga just då, hur behandlingen går till och vad som händer efteråt. Den andra är stöd, alltså ett samtal där du får tänka högt tillsammans med någon som inte har någon åsikt om vad du bör landa i.

Utgångspunkten i svensk vård är att beslutet är ditt. Personalen ska varken försöka övertala dig eller be dig motivera valet. Du behöver inte ha bestämt dig innan du bokar en tid, och du kan ändra dig fram tills behandlingen påbörjas. Det finns ingen samvetsklausul i svensk hälso- och sjukvård, så en anställd kan inte hänvisa till personlig övertygelse för att slippa medverka.

Vad säger abortlagen om rätten till abort?

Abortlagen (1974:595) ger dig som är gravid rätt att avbryta graviditeten till och med graviditetsvecka 18, räknat från första dagen i den senaste menstruationen. Det kallas fri abort och kräver ingen förklaring. Rätten gäller alla som är gravida och befinner sig i Sverige, men den som inte har rätt till subventionerad vård här får betala hela kostnaden själv.

Efter det krävs tillstånd från Socialstyrelsens rättsliga råd, och lagen kräver synnerliga skäl, exempelvis sjukdom, svår psykisk påfrestning eller fynd vid fosterdiagnostik. Tillstånd får aldrig ges om fostret bedöms kunna överleva utanför den gravidas kropp. I praktiken innebär det att gränsen går vid utgången av graviditetsvecka 21, alltså 21 veckor och 6 dagar.

Lagen håller på att ses över. I maj 2026 lämnade regeringen propositionen En förändrad abortlag (prop. 2025/26:271) till riksdagen. Den föreslår ett modernare språk, att kravet på att aborten ska utföras på sjukhus tas bort så att medicinsk abort i hemmet blir uttryckligen tillåten, och att barnmorskor ska kunna handlägga medicinska aborter självständigt. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Gränsen vid vecka 18 ligger fast i förslaget och förtydligas i lagtexten.

Vart vänder du dig?

Du kontaktar en abortmottagning, en gynekologisk mottagning eller en kvinnoklinik direkt. Ingen remiss behövs, och i de flesta regioner går det att boka via e-tjänsterna på 1177. Är du ung fungerar ungdomsmottagningen som ingång, och vårdcentralen lotsar dig vidare om du inte vet vart du ska ringa.

Vid första besöket bekräftas graviditeten och ett ultraljud avgör hur många veckor gången den är, eftersom veckotalet styr vilka metoder som är möjliga. Prover tas, ofta även för klamydia, och du går igenom metodvalet med barnmorska eller läkare. Abortvård ska ges skyndsamt.

Vad är skillnaden mellan medicinsk och kirurgisk abort?

Medicinsk abort är den vanligaste metoden. Du får först mifepriston, som blockerar det hormon graviditeten behöver för att fortsätta, och ett till två dygn senare misoprostol, som får livmodern att dra ihop sig. Därefter kommer en blödning med krampsmärta som liknar ett kraftigt missfall. Tidigt i graviditeten kan en del av behandlingen ofta genomföras hemma efter besök på mottagningen. Metoden går att använda under hela den tillåtna tiden, och efter vecka 12 till 13 är den standard eftersom livmoderhalsen skonas.

Kirurgisk abort brukar erbjudas från omkring vecka 7 och upp till vecka 13. Graviditeten sugs då ut genom livmoderhalsen under lokalbedövning eller narkos. Ingreppet tar kort tid och du går hem samma dag. Många väljer det för att allt är över vid ett tillfälle, medan andra föredrar den medicinska metoden för att slippa narkos. Båda är säkra, och valet handlar om vad som känns hanterbart för dig.

Vad kostar en abort?

Du betalar patientavgift som vid andra besök i den regionfinansierade vården. Nivån varierar mellan regioner och ligger ofta på något eller några hundra kronor per besök. Avgiften räknas in i högkostnadsskyddet för öppen vård med taket 1 450 kronor under tolv månader, och när du nått taket får du frikort. Flera regioner har avgiftsfri vård för unga upp till en viss ålder, vilket i praktiken gör hela besöket gratis. Läkemedlen som används vid en medicinsk abort ingår i behandlingen och betalas inte separat på apotek.

Stödsamtal kostar ingenting. Saknar du rätt till subventionerad vård i Sverige betalar du hela kostnaden själv, och då är det klokt att fråga om priset i förväg.

Måste man berätta för någon?

Nej. All vårdpersonal har tystnadsplikt, och besöket syns inte för anhöriga. Är du under 18 är beslutet ändå ditt, och en vårdnadshavare behöver inte informeras. Personalen brukar uppmuntra dig att ta med någon vuxen du litar på, eftersom stöd gör dagarna lättare, men det är du som avgör. En partner har rätt att vara delaktig om du vill det, men ingen bestämmanderätt.

Vad händer efter aborten?

Det är normalt att blöda i ungefär två veckor, ibland längre, och nästa mens brukar komma inom fyra till sex veckor. Du får med dig instruktioner om hur du kontrollerar att aborten blivit fullständig, oftast genom ett urintest hemma eller ett återbesök. Sök vård vid feber, illaluktande flytning, mycket riklig blödning eller smärta som vanliga smärtstillande läkemedel inte biter på.

Fertiliteten kommer tillbaka snabbt, ofta redan innan nästa mens, så preventivmedel tas upp i samband med behandlingen. Spiral och p-stav kan i många fall sättas in direkt i anslutning till aborten. Reaktionerna efteråt varierar. Lättnad är lika vanligt som sorg, och båda kan finnas samtidigt. Stödsamtal finns kvar även efter behandlingen, och du behöver inte ha en särskild anledning för att be om ett.