Psykoterapeut

Vad är en legitimerad psykoterapeut?

En legitimerad psykoterapeut är någon som redan har ett yrke i vården eller det sociala arbetet och som därefter utbildat sig vidare, med psykoterapi som hela innehållet. Vägen dit är lång. Först krävs en akademisk examen på minst 180 högskolepoäng, sedan en grundläggande psykoterapiutbildning som i dagligt tal kallas steg 1, därefter ett par års arbete med psykoterapeutiska uppgifter under handledning. Först då är du behörig att söka psykoterapeutprogrammet, som omfattar 90 högskolepoäng och läses på halvfart i tre år. Efter examen utfärdar Socialstyrelsen legitimationen.

Grundyrket varierar. Psykologer, läkare, socionomer, sjuksköterskor och präster finns bland dem som går vidare till psykoterapeutlegitimation, och grundyrket färgar ofta arbetssättet. En psykoterapeut som är psykiater i botten ser andra saker än en som kommer från socialt arbete. Fråga gärna vad terapeuten har med sig, det säger mer än titeln ensam.

Vad är skillnaden mellan psykoterapeut och terapeut?

Här går den viktigaste skiljelinjen på hela sidan. Psykoterapeut är en skyddad yrkestitel enligt patientsäkerhetslagen. Terapeut, samtalsterapeut, coach och hälsorådgivare är det inte. Vem som helst får skriva samtalsterapeut på sin hemsida efter en helgkurs, och det är fullt lagligt.

Utbildningen är en sak. Skyddsnätet är en annan, och det är där konsekvensen sitter. Med en legitimerad behandlare gäller hälso- och sjukvårdens regler: journal ska föras, tystnadsplikten är reglerad, verksamheten står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och du omfattas av patientförsäkringen. Legitimationen kan dras in vid allvarliga brister. Hos en behandlare utan legitimation finns inget av detta, och det finns ingen myndighet att anmäla till om något går snett. Ett praktiskt tecken syns även på fakturan, eftersom behandling hos legitimerad personal är momsfri medan coaching och samtalstjänster utan legitimation normalt är belagda med moms.

Det betyder inte att alla samtalsterapeuter är oseriösa. Många är kunniga och gör stor nytta, särskilt vid livsfrågor och sorg som inte kräver sjukvård. Men du bör veta vad du väljer. Slå upp namnet i Socialstyrelsens register över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal om du är osäker.

Vilken terapiform ska du välja?

KBT är den vanligaste metoden i Sverige och passar bra vid ångestsyndrom, fobier, tvång, sömnproblem och depression. Arbetet är strukturerat, riktat mot nuet och bygger på att du övar mellan samtalen. Exponering, alltså att gradvis närma sig det du undviker, är ofta kärnan.

Psykodynamisk terapi går åt andra hållet och undersöker hur tidiga erfarenheter, försvar och relationsmönster påverkar dig. Den passar när problemen är mer sammanflätade med vem du är och hur du fungerar i relationer. Psykoanalys är den mest intensiva varianten, med flera träffar i veckan under lång tid.

Vid trauma används EMDR, där du bearbetar minnesbilder samtidigt som du följer terapeutens hand med blicken, och traumafokuserad KBT. Är problemet mellan människor snarare än inuti en person kan par- eller familjeterapi vara rätt. Kommunernas familjerådgivning tar upp samlevnadsfrågor till en låg avgift och har tystnadsplikt utan journalföring.

Ett vanligt misstag är att fastna i metodval. Studier av psykoterapi pekar gång på gång på att relationen mellan dig och terapeuten väger tungt för utfallet. Välj hellre någon du kan prata öppet med i en metod som har stöd vid dina besvär, än den teoretiskt mest tilltalande skolan hos någon du inte litar på.

Hur många sessioner behövs?

En KBT-behandling vid en avgränsad fobi kan vara klar på 10 till 20 samtal. Vid depression och ångestsyndrom brukar man räkna med ungefär 15 till 20 träffar, ofta en gång i veckan. Psykodynamisk terapi pågår vanligen längre, från ett halvår upp till flera år, och psykoanalys är ett mångårigt åtagande.

En bra terapeut sätter mål tillsammans med dig i början och ger en uppskattning av omfattningen redan efter de första samtalen. Ni bör också stämma av under resans gång om något faktiskt förändras. Terapi som pågår i åratal utan att någon frågar om det hjälper är ett varningstecken.

Vad kostar psykoterapi?

Privat brukar ett samtal på 45 till 60 minuter ligga runt 900 till 1 500 kronor, med högre nivåer i storstäderna. Par- och familjesamtal är längre och därför dyrare per gång. Räkna med totalsumman, inte timpriset: femton samtal blir en betydande kostnad, och det är rimligt att prata om upplägg och ekonomi redan vid första besöket.

Går behandlingen via regionen betalar du i stället patientavgiften och omfattas av högkostnadsskyddet på 1 450 kronor, med frikort när taket är nått. Vårdcentralen är ingången för lättare till måttliga besvär, och till specialistpsykiatrin krävs remiss eller egen vårdbegäran beroende på region. Vissa regioner har vårdval psykoterapi där du väljer privat mottagning på regionens räkning. Vårdgarantin 0-3-90-90 gäller för den regionfinansierade vården. Friskvårdsbidraget går inte att använda till psykoterapi, men företagshälsovård och sjukvårdsförsäkring täcker ofta ett antal samtal.

Hur hittar du en psykoterapeut som passar?

Börja med legitimationen och terapeutens erfarenhet av just ditt problem. Fråga sedan hur många samtal terapeuten tror att det handlar om, hur ni följer upp och vad som händer om det inte hjälper. Praktiska saker avgör mer än man tror: avstånd, tider som fungerar med arbetet och om digitala samtal är ett alternativ när du reser.

Ge det några samtal innan du bedömer. Känns det fortfarande fel efter tre eller fyra träffar, byt. Att avsluta hos en terapeut och börja hos en annan är vanligt och ingenting att skämmas för.

I katalogen kan du filtrera på terapiform, ort och om mottagningen tar emot par, familjer eller barn, och se vilka behandlare som anger legitimation.