EMDR

EMDR står för Eye Movement Desensitization and Reprocessing och är en behandlingsmetod vid posttraumatiskt stressyndrom där du håller kvar ett plågsamt minne samtidigt som du följer terapeutens finger med blicken. Metoden ingår i Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid PTSD, men som andrahandsval efter traumafokuserad KBT. Här går vi igenom hur en session faktiskt går till, vad evidensen säger och vem som får utföra behandlingen.

Ett trauma som inte bearbetats beter sig inte som ett vanligt minne. Det dyker upp oinbjudet, i bilder och ljud, och kroppen reagerar som om det pågår nu. EMDR är ett försök att komma åt just det: att låta minnet finnas kvar men förlora sin laddning.

Vad är EMDR?

Förkortningen står för Eye Movement Desensitization and Reprocessing. Metoden utvecklades i slutet av 1980-talet av den amerikanska psykologen Francine Shapiro och bygger på ett protokoll i åtta faser. Kärnan är att du håller kvar en bild av det värsta ögonblicket samtidigt som uppmärksamheten delas av något yttre, vanligen att du följer terapeutens hand med blicken fram och tillbaka. Ibland används knackningar eller ljud växelvis på höger och vänster sida i stället.

Teorin bakom är att traumaminnet lagrats i ett slags obearbetat format och att den delade uppmärksamheten låter hjärnan foga in minnet där det hör hemma, bland allt annat som har hänt. Just den förklaringen är omtvistad. Att metoden hjälper många är däremot mer väldokumenterat än varför.

Hur går en EMDR-session till?

De första gångerna handlar inte om bearbetning alls. Ni går igenom din historia, kartlägger vilka minnen som stör och vad du behöver kunna hantera, och du får öva tekniker för att bromsa när det blir för mycket. Många beskriver en trygg plats som de kan gå till i tanken. Den förberedelsen är inte en uppvärmning utan en förutsättning.

Själva bearbetningen börjar med att ni väljer ut en bild, en negativ tanke som hör ihop med den, en känsla och var i kroppen den sitter. Sedan följer korta omgångar med ögonrörelser, ofta bara tjugo eller trettio sekunder i taget, och mellan varje omgång stannar ni upp och du berättar vad som kom. Det brukar röra sig: en ny detalj, ett annat minne, en kroppsförnimmelse. Terapeuten styr sällan innehållet utan låter associationerna löpa. Mot slutet mäter ni av hur mycket obehag som är kvar och arbetar in en mer hållbar tanke om dig själv. En session tar ofta 60 till 90 minuter.

Vad säger forskningen om EMDR?

Vid posttraumatiskt stressyndrom har EMDR forskningsstöd och finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. Där rekommenderas dock traumafokuserad KBT med exponering i första hand, både för vuxna och för barn och unga, medan EMDR ligger längre ner i prioriteringsordningen. I klartext: en välfungerande verksamhet ska kunna erbjuda traumafokuserad KBT, och EMDR är ett rimligt alternativ när den inte passar eller inte hjälpt.

Den intressanta vetenskapliga tvistefrågan gäller ögonrörelserna. Flera studier som jämfört EMDR med och utan bilateral stimulering har haft svårt att visa att just ögonrörelserna gör skillnad, vilket gett upphov till hypotesen att effekten framför allt kommer av exponeringen och av strukturen i protokollet. Kritiken är inte att metoden saknar effekt, utan att förklaringsmodellen inte är bevisad.

Utanför PTSD är läget tunnare. EMDR prövas vid depression, ångest, sorg och smärta, men underlaget räcker inte för att metoden ska rekommenderas i första hand vid de tillstånden. Var därför skeptisk mot mottagningar som beskriver EMDR som en universalmetod.

Vem får utföra EMDR?

Här finns en fallgrop värd att känna till. EMDR är ingen skyddad behandlingsform och det finns inget lagreglerat skydd för titeln EMDR-terapeut. Skyddet ligger i legitimationen: psykolog, psykoterapeut och läkare är skyddade yrkestitlar som kräver legitimation från Socialstyrelsen, med journalföring, tystnadsplikt, patientförsäkring och tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Inom vården ges EMDR av legitimerad personal som gått en vidareutbildning i metoden, ofta i två steg med handledning emellan. Fråga vilken utbildning behandlaren har, och slå upp namnet i Socialstyrelsens register. Trauma är fel område att experimentera på.

Vid vilka besvär används EMDR, och när passar det inte?

Den tydligaste indikationen är PTSD efter en avgränsad händelse: en olycka, ett överfall, en förlossning som gick fel, ett rån. Vid upprepade trauman under uppväxten används metoden också, men då krävs betydligt längre förberedelse och behandlingen sträcker sig över lång tid.

Behandlingen skjuts vanligen upp vid pågående missbruk, allvarlig instabilitet eller när du fortfarande lever kvar i den situation som skadar dig. Är hotet inte över är trygghet första steget, inte bearbetning. Berätta också om du har epilepsi eller allvarlig ögonsjukdom, så väljer behandlaren en annan form av stimulering. Är du osäker på om du behöver traumabehandling alls börjar du på vårdcentralen eller läser vidare på 1177.