Psykoterapi barn och ungdom

När ett barn eller en tonåring mår dåligt finns flera dörrar in: skolans elevhälsa, första linjen i regionen, ungdomsmottagningen och barn- och ungdomspsykiatrin. Behandlingen ser annorlunda ut än för vuxna, med lek och bild för de yngsta och med föräldrarna som en aktiv del av arbetet. Här går vi igenom när man ska söka, vart man vänder sig och vad som gäller kring avgifter, väntetider och sekretess.

Ett barn som mår dåligt visar det sällan genom att säga det. Det syns i stället på magont på söndagskvällen, på att rummet blir en bunker, på ett humör som svänger snabbare än vanligt eller på att skolresultaten glider iväg. Vuxenvärlden får läsa av signalerna, och det är därför frågan om när man ska söka hjälp är svårare för barn än för vuxna.

När ska man söka hjälp för ett barn?

En rimlig tumregel är varaktighet och funktion. Har besvären hållit i sig i flera veckor och stör vardagen, alltså skola, sömn, mat och kompisar, är det dags. Enstaka dåliga veckor efter en flytt, en separation eller ett svek i kompisgänget hör till livet och går ofta över med stöd hemifrån.

Vissa saker ska man däremot inte avvakta med: självskada, tankar på att inte vilja leva, att barnet slutat äta, plötslig och genomgripande förändring i beteendet eller en allvarlig händelse som ett dödsfall eller ett övergrepp. Då söker du direkt. Vid livsfara ringer du 112, och råd dygnet runt får du på 1177. Barnet kan också ringa BRIS på 116 111 och prata anonymt med en vuxen.

Vart vänder man sig först?

Skolans elevhälsa är närmast till hands och kan ofta börja samma vecka. Vårdcentralen och regionens första linje för barn och unga tar hand om lindriga till måttliga besvär som oro, nedstämdhet och sömnproblem. Flera regioner har samlat ingången i en gemensam mottagning som tar emot alla ärenden och avgör var de hör hemma.

Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, tar vid när det handlar om svårare eller mer sammansatta tillstånd. I de flesta regioner behövs ingen remiss, utan vårdnadshavare eller ungdomen själv kan skicka en egen vårdbegäran via e-tjänsterna på 1177. En egen vårdbegäran bedöms likadant som en remiss från elevhälsan eller vårdcentralen. Ungdomsmottagningen är ett bra alternativ från ungefär tolv eller tretton års ålder och tar upp både kropp, relationer och psykisk hälsa.

Vad kan skolans elevhälsa göra?

Enligt skollagen ska elevhälsan ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator samt specialpedagogisk kompetens, och uppdraget är i första hand förebyggande och hälsofrämjande. Kuratorn kan hålla stödjande samtal, psykologen kan göra en första bedömning och skolan kan anpassa undervisningen så att den fungerar under en tung period.

Det elevhälsan däremot inte ska göra är att bedriva längre psykologisk behandling. Den hör till hälso- och sjukvården. Däremot är skolan en viktig medspelare under behandlingen, eftersom barnets vardag till stor del utspelar sig där. Fråga om skolan kan vara med på ett samtal när planen läggs upp.

Hur anpassas psykoterapi för barn?

Ju yngre barnet är, desto mindre handlar terapin om att sitta och prata. Små barn uttrycker sig genom lek, teckningar och berättelser, och behandlaren arbetar med det materialet. Från skolåldern går det att lägga in konkreta övningar, och för tonåringar liknar upplägget alltmer vuxenterapi.

Metoderna är i grunden desamma som för vuxna men i barnanpassad form. KBT används vid ångest, tvång och nedstämdhet med exponering i små steg som barnet klarar av. Vid posttraumatiskt stressyndrom rekommenderar Socialstyrelsens nationella riktlinjer traumafokuserad KBT med exponering, och den varianten ges tillsammans med föräldrarna. Behandlingsperioderna är ofta korta, ibland bara några månader, och följs upp senare i stället för att pågå länge i sträck.

Vilken roll har föräldrarna?

Större än många väntar sig. För yngre barn är föräldrastöd ofta själva behandlingen: det som förändras är hur de vuxna svarar på oro, konflikter och undvikande. Att sluta hjälpa barnet undvika det som skrämmer kräver mer av föräldern än av barnet.

För tonåringar ser det annorlunda ut. Då behöver ungdomen ett eget rum där allt inte förs vidare, samtidigt som föräldrarna får egna samtal. Vårdnadshavare har rätt till insyn i barnets vård, men rätten minskar med barnets ålder och mognad, och behandlaren kan hålla inne uppgifter som skulle skada barnet. Det som rör risk för liv och hälsa berättas alltid, och vid misstanke om att ett barn far illa har all personal anmälningsskyldighet till socialtjänsten.

Vad kostar det och hur länge får man vänta?

Vård för barn och unga är avgiftsfri i alla regioner, men åldersgränsen varierar och ligger vanligen vid 18 eller 20 år. Elevhälsa och ungdomsmottagning kostar inget. Privat terapi utan regionavtal betalar du själv, och priserna motsvarar dem för vuxna.

Vårdgarantin 0-3-90-90 gäller även barn, och flera regioner har dessutom satt egna, kortare mål för barn- och ungdomspsykiatrin. Får ni inte tid inom garantin ska regionen ordna vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad, men det kräver oftast att ni själva hör av er till vårdgarantikansliet. Blir barnet sämre under väntetiden: ring mottagningen och berätta det, då kan prioriteringen ändras.