Stötvågsbehandling

Stötvågsbehandling, ofta förkortad ESWT, är tryckvågor som förs in i en öm sena eller ett senfäste genom huden. Metoden används mest vid långvariga senbesvär som hälsporre, hälsenebesvär och tennisarmbåge, och den erbjuds framför allt av fysioterapeuter, naprapater och kiropraktorer. Evidensen ser olika ut för olika diagnoser, vilket är värt att känna till innan du bokar en serie.

Stötvåg dyker upp i behandlingsförslaget när ett senbesvär har suttit i länge och vila inte har hjälpt. Metoden marknadsförs ibland som ett genombrott och avfärdas ibland som dyr placebo. Sanningen ligger mellan de två lägena, och den skiljer sig beroende på vilken diagnos du har.

Vad är stötvågsbehandling och hur fungerar den?

Stötvåg är mekaniska tryckvågor som skapas i ett handstycke och förs in i vävnaden genom huden med gel emellan. Två varianter förekommer. Radiell stötvåg sprider energin ytligt från kontaktytan och är vanligast på mottagningar utanför sjukhusvården. Fokuserad stötvåg samlar i stället energin på ett inställbart djup och används oftare vid djupt liggande besvär.

Poängen är inte att slå sönder något utan att reta vävnaden kontrollerat. Ett senfäste som fastnat i ett läkningsförlopp som aldrig blir klart ska väckas igen, och behandlingen antas påverka blodflödet lokalt, dämpa smärtsignalering och sätta igång cellaktivitet. Exakt hur effekten uppstår är inte färdigutrett. Det är bra att ha i bakhuvudet när en klinik beskriver verkningsmekanismen med stor säkerhet.

Vilka besvär behandlas med stötvåg?

Hälsporre, alltså smärta i senplattan under hälen, är den vanligaste anledningen. Därefter kommer hälsenebesvär, tennisarmbåge på armbågens utsida, hopparknä under knäskålen, smärta vid senfästena på utsidan av höften och kalkinlagring i axelsenan.

Gemensamt för listan är att besvären har funnits i månader och att de sitter i senor eller senfästen, inte i leden. Vid färska skador, misstänkt fraktur eller nytillkommen svullnad är stötvåg inte aktuellt. Metoden används sällan som första åtgärd heller. En rimlig ordning är att först justera belastningen och köra handledd träning under några månader, och lägga till stötvåg när det står stilla.

Vad säger forskningen om stötvågsbehandling?

SBU har gått igenom området och bilden skiljer sig tydligt mellan diagnoser. Vid hälsporre med långvariga besvär pekade översikterna mot att behandlingen kan vara både säker och effektiv. Vid hälsenebesvär sågs smärtlindring under ungefär tre månader efter behandling, men med metodbrister i de studier som ingick. Vid tennisarmbåge var resultaten svaga eller motstridiga, och där en skillnad mot placebo fanns bedömdes den vara liten.

Två saker är värda att lägga märke till. Studierna jämför ofta stötvåg med skenbehandling, alltså apparaten utan verklig energi, och deltagarna har i regel tränat parallellt. Stötvåg är därför bäst belagd som ett tillägg till rehabträning, inte som en ersättning för den. Vårdens kunskapsunderlag på området har dessutom några år på nacken och uppdateras löpande av bland andra regionernas HTA-enheter.

Hur många behandlingar behövs?

Ett tillfälle tar oftast fem till tio minuter, och det vanliga upplägget är tre till fem behandlingar med ungefär en vecka emellan. Serien utvärderas som helhet, eftersom förbättringen brukar komma gradvis under veckorna efter sista tillfället.

Om ingenting har hänt när serien är klar är det ett svar i sig. Då bör diagnosen omprövas i stället för att fler behandlingar bokas in på samma grund. Fråga redan vid första besöket hur behandlaren tänker mäta resultatet, till exempel med smärtskattning vid en viss aktivitet, så att ni båda vet vad ni utvärderar.

Gör stötvågsbehandling ont?

Ja, det gör oftast ont medan behandlingen pågår. Många beskriver ett kraftigt bultande mot ett område som redan är ömt. Intensiteten kan justeras under tiden och behandlaren brukar arbeta sig uppåt i styrka, så säg till om det blir för mycket.

Efteråt känns området vanligen ömt i ett till två dygn, ibland med lätt rodnad eller ett blåmärke. Hård belastning brukar man avråda från det första dygnet. Vissa behandlare avråder också från antiinflammatoriska läkemedel dagarna efter, med motiveringen att behandlingen bygger på en retning av vävnaden, men det rådet är omdiskuterat. Fråga vad som gäller hos den mottagning du valt.

Vad kostar stötvågsbehandling och betalar regionen?

På privat mottagning brukar priset ligga runt 500 till 1 000 kronor per behandling, med ett dyrare första besök eftersom en undersökning ingår. Paketpris för hela serien är vanligt och sänker kostnaden per gång. Ges behandlingen inom regionfinansierad fysioterapi betalar du i stället vanlig patientavgift, och besöket räknas då in i högkostnadsskyddet på 1 450 kronor och mot frikortet.

Tillgången varierar mellan regioner och mottagningar, och stötvåg är i praktiken oftast en privat kostnad. Friskvårdsbidraget täcker det sällan, eftersom Skatteverket skiljer på förebyggande friskvård och sjukvårdande behandling av en skada. Har du en sjukvårdsförsäkring via jobbet kan den däremot ersätta serien efter en bedömning.

Vem får utföra stötvågsbehandling?

Det finns inget särskilt behörighetskrav kopplat till just stötvåg, och stötvågsterapeut är ingen skyddad titel. I praktiken ges behandlingen av fysioterapeuter, naprapater, kiropraktorer och läkare. Alla fyra är legitimationsyrken hos Socialstyrelsen, vilket innebär ett personligt yrkesansvar och möjlighet för dig att anmäla till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om något går fel. Legitimationen kontrollerar du i Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal.

Behandlingen brukar undvikas vid graviditet, blödningsrubbning eller behandling med blodförtunnande läkemedel, vid infektion eller tumörsjukdom i området och över tillväxtzoner hos barn. Berätta om dina läkemedel och sjukdomar vid första besöket, så att den bedömningen görs innan apparaten sätts på.