Målet är att få dig tillbaka till din idrott på ett hållbart sätt och helst att slippa nästa skada. Här reder vi ut vad idrottsmedicin är och när en vanlig skada behöver en specialist.
Idrott sliter på kroppen, och förr eller senare känner de flesta som tränar av det. En fot som viker sig, en hälsena som gnäller efter varje pass, ett knä som svullnar dagen efter matchen. Idrottsmedicinen är det område som tar hand om just det här, från förstahjälpen på sidlinjen till den långa vägen tillbaka efter en korsbandsoperation. Den handlar lika mycket om motionären som ökat lite för snabbt som om elitidrottaren med en pressad tävlingskalender.
Vad är idrottsmedicin?
Idrottsmedicin rör skador och besvär som hänger ihop med träning och tävling, och dessutom hur fysisk aktivitet används för att förebygga och behandla sjukdom. I Sverige finns fysisk aktivitets- och idrottsmedicin som en tilläggsspecialitet för läkare, alltså en påbyggnad ovanpå en grundspecialitet som ortopedi eller allmänmedicin. Området är brett och samlar flera yrkesgrupper.
Det som präglar synsättet är att kroppen ska belastas rätt, inte skonas bort. En idrottsmedicinsk bedömning tar in helheten: vilken idrott det gäller, hur träningen sett ut den senaste tiden, vad kroppen tål och vad målet är. Mycket av arbetet sker utan kniv, med anpassad träning som den bärande behandlingen. Fältet drivs framåt av bland annat Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin, och en del av tanken lever också i Fysisk aktivitet på recept, FaR, där rörelse skrivs ut som behandling.
När behöver en idrottsskada en specialist?
Sanningen är att de flesta idrottsskador inte behöver en läkare alls. De läker med förnuftig, gradvis upptrappad belastning och sköts utmärkt av en fysioterapeut. Det är först när vissa varningstecken dyker upp som en specialist tillför något.
Sök bedömning om knät låser sig eller viker sig under dig, om en led svullnar kraftigt direkt efter en vridning, om du inte kan stödja på benet eller om en kroppsdel ser felställd ut. Detsamma gäller besvär som inte förbättras trots flera månaders vettig rehabilitering. Då kan en idrottsmedicinsk läkare eller en ortoped avgöra om magnetkamera eller röntgen behövs och om något mer aktivt ska göras. Poängen med steget är inte att alla ska utredas, det är att fånga de skador där rätt åtgärd i rätt tid gör verklig skillnad.
Vad gör jag direkt efter en akut skada?
De första dygnen efter en stukning eller muskelbristning handlar om att dämpa svullnaden. Att avlasta, kyla, linda med lagom kompression och hålla kroppsdelen högt är en beprövad start. Lång och total vila behövs däremot sällan, för lätt rörelse tidigt gynnar läkningen mer än att ligga stilla.
Den gamla bilden av att bara vila har mjukats upp. I dag betonas att komma igång med anpassad, smärtstyrd rörelse ganska snart, och att vila bara så länge som skadan verkligen kräver. Vissa tecken talar dock för att söka vård samma dag: att du inte kan belasta benet alls, en snabb och kraftig svullnad, en synlig felställning eller en smäll där du hörde eller kände att något gav vika. Är du osäker ger 1177 råd om hur bråttom det är.
Vad är en belastningsskada?
En belastningsskada byggs upp i det tysta. Vävnaden hinner inte anpassa sig till den träning den utsätts för, och besvären kommer smygande i stället för i ett slag. Hälsenebesvär hos löpare, benhinneinflammation, löparknä och tennisarmbåge är typiska exempel, och de har en sak gemensamt: de blir sällan bra av enbart vila.
Här ligger skillnaden mot den akuta skadan. Vila kan ta bort smärtan för stunden, men så fort träningen återupptas är besväret ofta tillbaka, eftersom vävnaden inte blivit starkare. Behandlingen bygger i stället på att styra belastningen, dra ner tillfälligt och sedan trappa upp igen på ett sätt som gör senan eller muskeln mer tålig. Ofta går det att hitta den utlösande orsaken i träningsloggen, en för snabb ökning av distans, fart eller antal pass.
Hur hänger idrottsmedicin ihop med fysioterapeut och ortoped?
De tre kompletterar varandra och överlappar en hel del. Fysioterapeuten är den som oftast bär rehabiliteringen, lägger upp träningen och följer dig vecka för vecka tillbaka till din idrott. Ortopeden kommer in när en operation kan vara motiverad, exempelvis vid vissa korsbandsskador eller lednära besvär som inte svarar på träning. Idrottsmedicinaren står med en fot i båda lägren.
Ett typiskt förlopp ser ut så här: du söker för ett knä efter en vridning, en fysioterapeut gör den första bedömningen och startar rehab, och om knät låser sig eller inte blir stabilt remitteras du vidare för magnetkamera och en ortopedbedömning. Blir det operation tar rehabiliteringen vid igen efteråt, med tydliga kriterier för när det är säkert att öka och att tävla. Går du till en privat idrottsmedicinsk mottagning betalar du själv eller använder en sjukvårdsförsäkring, medan vård inom regionen följer patientavgift och högkostnadsskyddet på 1 450 kronor. Kontrollera behandlarens legitimation i Socialstyrelsens register, och att mottagningen är anmäld som vårdgivare hos Inspektionen för vård och omsorg, IVO.