Vaccination

Vaccinationer är inte något man är klar med efter barndomen. Skyddet mot stelkramp och difteri behöver fyllas på med jämna mellanrum, influensavaccinet ges varje säsong och TBE kräver flera doser innan det ger fullgott skydd. Vad du betalar beror på vilket vaccin det gäller, hur gammal du är och vilken region du bor i.

Det svenska barnvaccinationsprogrammet är omfattande och täcks helt av det allmänna. Som vuxen hamnar du i ett annat läge. Då blandas kostnadsfria erbjudanden till vissa åldersgrupper med vaccin du får betala fullt pris för, och ansvaret för att hålla reda på när skyddet behöver fyllas på ligger hos dig själv.

Vilka vaccin behöver vuxna?

Fyra grupper täcker det mesta. Först grundskyddet mot stelkramp, difteri och kikhosta, som ges som ett kombinationsvaccin och behöver fyllas på ungefär vart tjugonde år. Många över trettio saknar ett uppdaterat skydd utan att veta om det, ofta för att de tror att barndomens sprutor räcker livet ut.

Sedan säsongsvaccinen. Influensavaccination ges varje höst och vinter eftersom viruset förändras och skyddet avtar. Covid-19-vaccination erbjuds enligt Folkhälsomyndighetens aktuella rekommendation, som riktar sig till äldre och till medicinska riskgrupper. Pneumokockvaccin skyddar mot bakterien bakom de flesta fall av lunginflammation.

Den tredje gruppen är fästingburen hjärninflammation, TBE, som är aktuell om du vistas i naturen i riskområden. Den fjärde är resevaccin, som styrs helt av vart du ska.

Vad kostar vaccination?

Influensavaccin är avgiftsfritt från det år du fyller 65 och för medicinska riskgrupper, exempelvis vid kronisk hjärt- eller lungsjukdom, diabetes och kraftigt nedsatt immunförsvar. Är du utanför de grupperna betalar du oftast mellan 250 och 400 kronor per dos, och avgiften sätts av regionen eller av mottagningen.

TBE-vaccin ligger i de flesta regioner mellan 350 och 550 kronor per dos för vuxna, men prisskillnaderna är påfallande stora. Eftersom grundskyddet kräver tre eller fyra doser per person växer skillnaden snabbt till tusenlappar för en hel familj. Allt fler regioner erbjuder samtidigt kostnadsfri TBE-vaccination till barn, men åldersgränserna och vilka doser som ingår skiljer sig, så kontrollera vad som gäller där du bor.

Resevaccin betalar du alltid själv, och kostnaden varierar kraftigt mellan olika preparat. Vaccinationer som du gör på eget initiativ ligger dessutom i regel utanför högkostnadsskyddet för öppenvård, till skillnad från vanliga läkarbesök. Eftersom avgifterna beslutas regionalt är det värt att kontrollera vad som gäller där du bor via 1177.

Vilka vaccin betalar regionen?

Grundprincipen är att regionen står för de vaccinationer som ingår i ett nationellt program eller i en myndighetsrekommendation riktad till en åldersgrupp eller riskgrupp. I praktiken handlar det om influensa och covid-19 för personer från 65 år och för riskgrupper, samt pneumokocker.

Här har det hänt något nytt. Sedan slutet av 2022 har 75-åringar erbjudits kostnadsfritt pneumokockvaccin, och i juni 2026 beslutade regeringen att alla över 65 år ska erbjudas vaccinet kostnadsfritt med start hösten 2026. En ikappvaccinering pågår för de årskullar som redan passerat 65-årsgränsen, och den beräknas pågå till 2029.

Utanför de programmen får du betala själv. Det gäller TBE, resevaccin och påfyllnad av grundskyddet, även om enskilda regioner har egna subventioner. Folkhälsomyndigheten ansvarar för de nationella rekommendationerna, medan varje region beslutar om avgifterna.

Var kan jag vaccinera mig?

Vårdcentralen är förstahandsvalet för influensa, covid-19, pneumokocker och grundskyddet mot stelkramp och difteri. Vaccinationsmottagningar och apotek med vaccinationsverksamhet har ofta ett bredare utbud med kvällar och helger, och tar även emot för resevaccin och TBE. Har din arbetsgivare företagshälsovård är influensavaccinet ibland ordnat den vägen.

Väljer du en privat mottagning gäller samma sak som för all annan vård: verksamheten står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och vaccin får ges av personal med rätt behörighet. Vaccin mot gula febern är ett särfall, eftersom det bara får ges på mottagningar med särskilt godkännande.

Hur många doser TBE-vaccin behöver jag?

De flesta vuxna behöver tre doser för att få ett grundskydd. De två första ges med en till tre månaders mellanrum, den tredje fem till tolv månader efter den andra. Är du 50 år eller äldre, eller har nedsatt immunförsvar, består grundvaccinationen av fyra doser, eftersom immunsvaret då är svagare.

Den första påfyllnadsdosen ges tre år efter sista dosen i grundvaccinationen. Därefter räcker det med en dos vart tionde år för den som grundvaccinerats före 50 års ålder, medan den som grundvaccinerats vid 50 år eller senare behöver fylla på vart femte år. Ett vanligt misstag är att räkna sig som skyddad efter en enda dos inför sommaren. Skyddet byggs upp gradvis, så börja i god tid före säsongen. Har du missat en dos behöver du sällan börja om från början.

Behöver jag remiss för vaccination?

Nej. Vaccination bokar du själv, precis som ett vanligt besök hos vårdcentralen. Berätta om graviditet, allergier, pågående mediciner och nedsatt immunförsvar vid bokningen, eftersom det kan påverka valet av preparat och tidpunkt.

Ta med ditt vaccinationskort om du har ett. Saknas uppgifter helt kan man i regel vaccinera som om skyddet inte fanns. Att ta en extra dos stelkrampsvaccin är sällan farligt, medan ett okänt hål i skyddet är ett större problem.

När ska jag ta resevaccin?

Boka en resevaccinationsrådgivning minst sex till åtta veckor före avresan. Flera vaccin ges i serier med veckors mellanrum, och skyddet räknas först efter sista dosen. Vad du behöver beror på resmål, årstid, hur länge du ska vara borta och hur du ska bo, så en snabb genomgång på mottagningen är mer värd än en checklista på nätet.

Vanliga resevaccin är hepatit A och hepatit B, tyfoid och kolera. Vissa länder kräver intyg om vaccination mot gula febern vid inresa, och då behövs ett internationellt vaccinationsintyg från en godkänd mottagning. Passa samtidigt på att kontrollera grundskyddet mot stelkramp och difteri, som ofta är den dos som faktiskt behövs.