Medicinsk fotterapeut

Fötterna får minst uppmärksamhet och mest belastning av alla kroppsdelar, och de flesta bokar tid först när något redan gör ont. Den medicinska fotterapeuten arbetar med just det: hård hud som spruckit, naglar som växt in och fötter där nedsatt cirkulation eller känsel gör att ett skavsår kan bli långvarigt. Yrket ligger i gränslandet mellan skönhetsvård och sjukvård, och det är värt att veta var gränsen går.

Vad gör en medicinsk fotterapeut?

En medicinsk fotterapeut undersöker fotens hud, naglar och tryckpunkter och behandlar det som gör ont eller riskerar att bli ett sår. Ett besök innehåller vanligen borttagning av förhårdnader och liktornar, nedfräsning av förtjockade naglar, rengöring i nagelvallen och behandling av sprucken hud. Instrumenten är sterila eller desinficerade och behandlingen dokumenteras.

Till det kommer sådant en ren skönhetsbehandling inte innehåller: bedömning av cirkulation och känsel, kontroll av hur trycket fördelas under foten, enkel avlastning med filt eller silikon och råd om skor. Många fotterapeuter arbetar nära vården, tar emot patienter som hänvisats från vårdcentral eller diabetesmottagning och säger till när något behöver bedömas av läkare.

Utbildningen är längre än i de flesta skönhetsyrken, ofta ett till två år på yrkeshögskola med anatomi, sjukdomslära, hygien och handledd praktik. Det är en annan kunskapsnivå än en helgkurs, men det gör inte yrket legitimerat.

Vad är skillnaden mellan medicinsk fotvård och pedikyr?

Syftet skiljer dem åt. Pedikyr är en skönhetsbehandling: fotbad, hudvård, formning av naglar och ofta lack. Den görs på friska fötter som ska kännas mjuka och se välvårdade ut. Inget fel med det, den är bara byggd för en annan uppgift.

Medicinsk fotvård utgår från ett problem. Behandlaren använder skalpell mot förhårdnader, arbetar i nagelvallen, tar ställning till varför trycket uppstått och bedömer om något ska undersökas av vården. En pedikyrist ska tacka nej till fötter med sår, infektion eller nedsatt känsel. Det är exakt de fötterna medicinsk fotvård finns till för.

Ett praktiskt råd: fråga vad behandlingen innehåller, inte bara vad den heter i prislistan. Ordet medicinsk är inte skyddat och används olika mellan mottagningar.

Varför behöver du med diabetes medicinsk fotvård?

Diabetes kan med tiden ge både sämre blodcirkulation och nedsatt känsel i fötterna. Kombinationen är förrädisk. Du känner inte skavsåret från den nya skon, och när såret väl finns där läker foten långsammare än den borde. Ett fotsår som upptäcks sent kan bli långdraget och i värsta fall leda till allvarliga komplikationer. Därför ingår fotstatus i diabetesvårdens återkommande kontroller.

Personer med diabetes brukar riskgrupperas utifrån hur känsliga fötterna är. Vid högre risk ska naglar och förhårdnader skötas av någon med utbildning för det, inte klippas hemma i badrummet och inte heller på en salong utan medicinsk inriktning. Samma försiktighet gäller vid annan nedsatt cirkulation, vid neuropati, vid reumatisk sjukdom och vid blodförtunnande läkemedel. Berätta alltid om din diagnos när du bokar. En seriös fotterapeut frågar dessutom själv.

Var går gränsen mot legitimerad vård?

Detta är sidans viktigaste besked. Medicinsk fotterapeut är inte en skyddad yrkestitel. Fotterapeut och podiater regleras inte av Socialstyrelsen, det finns ingen legitimation att kontrollera i något register och i princip får vem som helst kalla sig medicinsk fotvårdare. Utbildningen är längre än i angränsande yrken, men längd ger ingen rättslig status. Detsamma gäller titlar som hudterapeut, massör och spaterapeut.

Följderna är konkreta. Sår som inte läker, tecken på infektion, misstänkt nagelsvamp som ska behandlas med läkemedel och hudförändringar du inte känner igen hör hemma hos vårdcentralen eller hudläkaren, som kan ta prov och skriva recept. Kirurgiska åtgärder, som att ta bort en del av nageln vid upprepat nageltrång, utförs av läkare.

Samma logik styr resten av den estetiska branschen. Estetiska injektionsbehandlingar regleras av lag (2021:363) och får bara utföras av legitimerad läkare, tandläkare eller sjuksköterska. En fotterapeut, hudterapeut eller spaterapeut får alltså inte ge injektioner oavsett vilken kurs de gått, och verksamheten som erbjuder dem ska vara anmäld till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Estetisk kirurgi kräver legitimerad läkare med adekvat specialistkompetens. Laser och IPL, som ibland marknadsförs mot nagelsvamp, regleras av Strålsäkerhetsmyndigheten, och behandling närmare ögat än två centimeter kräver läkares ansvar.

Poängen är inte att fotterapeuter är dåliga. Många är mycket skickliga på precis det de får göra, och den som sköter dina fötter regelbundet är ofta först med att upptäcka att något är fel. Poängen är att du ska veta vem som gör vad.

Kan fotvård betalas av regionen eller friskvårdsbidraget?

Ibland, och det beror på varför du går dit. Vid diabetes med konstaterad risk för fotsår subventionerar många regioner medicinsk fotvård, men upplägget varierar. Någonstans krävs remiss från läkare eller diabetessjuksköterska och du betalar patientavgift som räknas in i högkostnadsskyddet på 1 450 kronor, någon annanstans finns ett bestämt antal behandlingar per år. Fråga vårdcentralen eller diabetesmottagningen vad som gäller i din region. Betalar du själv ligger ett besök ofta runt 500 till 900 kronor, högst i storstadsområdena.

Friskvårdsbidraget är en annan sak. Skatteverket räknar avstressande behandling som motverkar ömhet och stelhet som skattefri personalvårdsförmån, och fotmassage brukar rymmas där. Gränsen går vid 1 000 kronor per tillfälle för aktiviteter utan motionsinslag, och hela bidraget får uppgå till högst 5 000 kronor per år. Behandlas en diagnos räknas det som sjukvård och är då inte skattefri friskvård. Arbetsgivaren är dessutom aldrig skyldig att erbjuda bidraget och bestämmer själv vad det får användas till.

Så väljer du fotterapeut

Börja med vad du söker för. Vill du ha mjuka, välvårdade fötter räcker en pedikyr gott. Har du diabetes, nedsatt känsel, återkommande förhårdnader eller naglar som är svåra att sköta ska du välja en mottagning med medicinsk inriktning och fråga rakt ut vilken utbildning behandlaren har och hur länge hen arbetat med riskfötter.

Titta också på hygienen. Instrument ska vara sterila eller desinficerade i autoklav, engångsmaterial ska vara just engångs och behandlaren ska anteckna vad som gjorts. Ett gott tecken är att mottagningen frågar om diagnoser och läkemedel innan behandlingen börjar och säger ifrån när något ska bedömas av vården i stället. Var skeptisk mot löften om att bota nagelsvamp med en apparat, mot behandlingsserier som köps i förskott och mot mottagningar som tar emot sår utan att koppla in vården.