Stödet ges av ett team med flera yrken och är regionens ansvar. Här förklarar vi vad habilitering innebär och hur du kommer i kontakt.
Habilitering och rehabilitering låter likt och blandas ofta ihop, men de tar sikte på olika saker. Rehabilitering vänder sig till den som förlorat en förmåga och ska få tillbaka den. Habilitering vänder sig till den som har en funktionsnedsättning från början, medfödd eller tidigt förvärvad, och handlar om att utveckla och behålla förmågor som annars inte kommer av sig själva. Skillnaden är enkel att formulera och viktig att ha klar, för den avgör vart du ska vända dig.
Vad är habilitering?
Habilitering är samlingsnamnet för de insatser som ges vid en varaktig funktionsnedsättning som funnits sedan födseln eller uppstått i tidig ålder. Syftet är att skapa förutsättningar för ett självständigt och aktivt liv, utifrån vad som är viktigt för just den personen. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det regionen som ansvarar för habiliteringen.
Det som skiljer habiliteringen från vanliga vårdbesök är helheten och tidsperspektivet. Insatserna planeras gemensamt, ofta i en plan som följer personen över åren, och de rör sällan bara kroppen. Kommunikation, lek och lärande, boende, skola, arbete och delaktighet i samhället vägs in, eftersom en funktionsnedsättning påverkar hela livssituationen. Stödet omfattar också familjen, inte minst när det gäller barn.
Vad är skillnaden mellan habilitering och rehabilitering?
Habilitering bygger upp en förmåga som personen inte har utvecklat, medan rehabilitering återskapar en förmåga som gått förlorad. En person med cerebral pares får habilitering för att utveckla rörelse och kommunikation så långt det går. En person som fått en stroke i vuxen ålder får rehabilitering för att ta tillbaka det som skadan tog.
I praktiken går de ibland in i varandra, och samma yrkesgrupper kan arbeta med båda. Men riktningen är olika. Habiliteringen arbetar långsiktigt med något som är bestående, och målen handlar lika mycket om att bevara det som fungerar och att förebygga försämring som om att träna upp nytt. Ordet betyder ungefär att göra duglig, och det fångar tanken: att ge verktyg för livet som det ser ut.
Vem har rätt till habilitering och hur får man kontakt?
Habiliteringen finns för barn, ungdomar och vuxna med en bestående funktionsnedsättning av medfödd eller tidig karaktär. De vanligaste grupperna är personer med rörelsehinder, autism och intellektuell funktionsnedsättning, men även flera andra varaktiga tillstånd hör hit. Verksamheten är ofta uppdelad i en del för barn och ungdom och en för vuxna, med kompetens anpassad efter ålder.
Vägen in ser olika ut mellan regioner. På många håll kan du höra av dig själv med en egen vårdbegäran, på andra krävs en remiss från vårdcentralen, en barnläkare eller en genomförd utredning. Ofta ska diagnosen vara fastställd innan habiliteringen tar vid, eftersom insatserna utformas efter den. Vad som gäller där du bor hittar du på 1177 eller på regionens habiliteringssida.
Vilka yrken finns i ett habiliteringsteam?
Styrkan i habiliteringen är teamet. I stället för att du bollas mellan lösa kontakter samlas kompetensen kring dina behov. Ett team rymmer ofta arbetsterapeut, fysioterapeut, logoped, psykolog, kurator, specialpedagog, sjuksköterska och läkare, och vilka som kopplas in avgörs av vad som behövs.
Ett exempel gör det tydligt. Ett barn med autism kan möta en logoped för kommunikation med bildstöd, en psykolog för att förstå fungerandet och kartlägga behov, en arbetsterapeut för struktur och hjälpmedel i vardagen och en kurator som stöttar familjen och lotsar rätt bland samhällets insatser. För en vuxen kan tyngdpunkten ligga på boende, arbete, hälsa och att behålla rörelseförmågan. Teamet stämmer av med varandra så att insatserna drar åt samma håll.
Vad kostar habilitering och hur hänger den ihop med kommunen?
Habilitering är hälso- och sjukvård inom regionen. Vård för barn och unga är avgiftsfri i de flesta regioner, och för vuxna gäller regionens patientavgifter och högkostnadsskyddet på 1 450 kronor under en tolvmånadersperiod. Många regioner tar dock inte ut någon avgift för själva habiliteringsbesöken. Hjälpmedel lånas i regel ut, ibland mot en mindre egenavgift.
Vid sidan av regionens habilitering finns stöd från kommunen. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är en rättighetslag med insatser som personlig assistans, ledsagning, kontaktperson och särskilt boende. LSS beslutas av kommunen, och för personlig assistans över en viss omfattning kommer även Försäkringskassan in. Habilitering och LSS är alltså två skilda system som ofta löper parallellt, och samma person kan ha nytta av båda. Är du osäker på vad som gäller kan habiliteringens kurator hjälpa dig att reda ut vem som ansvarar för vad.