Äggdonation

Äggdonation innebär att en kvinna genomgår hormonstimulering och ägguttag för att någon annan ska kunna bli gravid. I Sverige är donationen altruistisk, donatorn är alltid öppen och barnet har rätt att som vuxen få veta vem hon är. Här går vi igenom kraven på donatorn, hur behandlingen ser ut från båda hållen och vad reglerna säger.

Äggdonation berör två personer med helt olika utgångspunkt. Den ena genomgår en behandling som hon själv inte har någon medicinsk nytta av, den andra får en chans som annars inte fanns. I Sverige är kopplingen mellan dem reglerad i lag, och en av grundstenarna är att ingen donator får vara anonym.

Vem kan bli äggdonator?

Klinikerna anger normalt ett åldersspann på ungefär 23 till 35 år. Skälet till den övre gränsen är att äggkvaliteten sjunker med åldern, och till den undre att donationen ska ske efter ett moget och genomtänkt beslut. Du ska vara frisk, ha någorlunda känd släkthistoria och inte ha ärftliga sjukdomar av betydelse i familjen.

Utredningen är grundlig. Den innehåller läkarbesök, gynekologisk undersökning, blodprover för hiv, hepatit B och C samt syfilis, hormonprover som visar hur äggstockarna arbetar, genetisk screening och samtal med kurator eller psykolog. Samtalet är inte en formalitet. Det handlar om hur du ser på att det kan finnas ett barn som en dag hör av sig, och hur din partner och eventuella egna barn ställer sig till det. Många kliniker föredrar donatorer som redan fött barn, men det är inget krav överallt.

Hur går själva donationen till?

Behandlingen är densamma som första halvan av en IVF. Du tar hormonsprutor i ungefär tio dagar för att flera äggblåsor ska mogna samtidigt i stället för en, och kommer till mottagningen två eller tre gånger för ultraljud och blodprov. När blåsorna nått rätt storlek tar du en ägglossningsspruta.

Ungefär ett och ett halvt dygn senare hämtas äggen. Med ultraljud som vägledning för läkaren en tunn nål genom slidväggen in i äggstocken och suger ut vätskan ur varje äggblåsa. Ingreppet tar omkring en kvart, du får smärtlindring och åker oftast hem efter ett par timmar. Räkna med en lugn dag efteråt.

Riskerna är desamma som vid IVF. Vanligast är svullnad, ömhet och trötthet under stimuleringen. Överstimulering, OHSS, är ovanlig men allvarlig när den inträffar, och kliniken anpassar dosen för att undvika den. Hör av dig vid snabb viktuppgång, kraftig magsmärta, minskade urinmängder eller andnöd. Är kliniken stängd ringer du 1177 eller söker akutmottagning. Din egen fertilitet påverkas inte av donationen, eftersom äggen som hämtas är sådana som kroppen ändå hade brutit ner den cykeln.

Får man betalt för att donera ägg?

Sverige tillåter bara altruistisk donation. Du säljer alltså inte dina ägg, och ersättningen är inte en betalning för dem. Det som betalas är en skattefri schablon som ska täcka resor, besvär och tid, och nivån ligger i storleksordningen tiotusen kronor beroende på var du donerar. Behöver du sjukskriva dig på grund av behandlingen ersätter kliniken den del av inkomstbortfallet som inte täcks av sjuklön eller sjukpenning.

Fråga kliniken vad som gäller där du anmäler dig, eftersom summan sätts regionalt. Ersättningen ska inte vara det som avgör beslutet.

Har barnet rätt att veta vem donatorn är?

Ja, och den regeln är inte förhandlingsbar. Lagen (2006:351) om genetisk integritet ger barn som kommit till genom donation rätt att få veta vem som donerat ägg eller spermier. Uppgifterna om donatorn förs in i en särskild journal hos vårdgivaren och bevaras i minst 70 år. När barnet uppnått tillräcklig mognad kan det vända sig till kliniken och få veta. I praktiken handlar det oftast om sen tonår eller vuxen ålder.

Ansvaret för att berätta ligger hos föräldrarna, och rådet från vården är entydigt: berätta tidigt hellre än sent, eftersom att få veta sent och av en slump ofta blir svårare att hantera. Donatorn får inte veta vem som fått äggen och blir aldrig rättslig förälder. Ingen vårdnad, ingen försörjningsplikt och ingen arvsrätt följer med donationen.

Vem kan få behandling med donerade ägg?

Vanliga skäl är tidig menopaus, äggstockar som slutat fungera efter cancerbehandling, vissa kromosomavvikelser och upprepade IVF-försök där äggen inte gett användbara embryon. Behandlingen kan också kombineras med donerade spermier, alltså dubbeldonation, och det finns embryodonation där ett redan befruktat ägg doneras.

För mottagaren är det en IVF: de donerade äggen befruktas i laboratoriet och embryot förs tillbaka i din livmoder, som förbereds med hormoner så att slemhinnan är mottaglig. På regionens kliniker gäller kriterier i linje med övrig assisterad befruktning, oftast 25 till 39 år för den som ska bära graviditeten, krav på BMI och att gemensamma barn saknas. Väntetiden på donerade ägg är ofta lång, eftersom det finns färre donatorer än mottagare.

Vad gäller vid donation utomlands?

Skillnaderna mellan länder är stora. På många håll är donationen anonym och kommersiell, vilket betyder att barnet aldrig kommer att kunna få veta sitt genetiska ursprung, och att svensk vård inte kan hjälpa till med uppgifter från en utländsk klinik i efterhand. Vill du att ditt framtida barn ska ha den möjligheten är donatorns öppenhet den viktigaste frågan att ställa innan behandlingen bokas, inte efteråt.