Vännen i Östersund bokade hudläkare direkt. Själv fick du beskedet att först boka vårdcentral, vänta på bedömning och hoppas på remiss. Skillnaden beror inte på tur utan på att varje region själv bestämmer vägarna in till specialistvården, och i många av dem finns en genväg som förvånansvärt få använder: egenremissen, formellt kallad egen vårdbegäran.
Vad är en egenremiss?
En egenremiss är en ansökan om specialistvård som du skriver och skickar själv, direkt till mottagningen, utan att gå via vårdcentralen. Du beskriver dina besvär, hur länge du haft dem och vad som redan är undersökt, och mottagningen gör sedan samma medicinska prioritering som med en läkarremiss. Egenremissen är alltså en annan väg in, inte en gräddfil förbi kön.
Det som skiljer mot en vanlig remiss är underlaget. En läkarremiss bygger på undersökningsfynd och provsvar, medan din egenremiss bara innehåller det du själv kan berätta. Därför passar den bäst när besvären är tydliga och avgränsade, som ett hudproblem du vill visa för en hudläkare, återkommande gynekologiska besvär eller en höft som väsnas sedan länge.
I vilka regioner kan jag skicka egen vårdbegäran?
Det avgör varje region, och skillnaderna är stora. I Dalarna, Västmanland, Örebro län, Uppsala län och Västernorrland tar många specialistmottagningar emot egen vårdbegäran, ofta via 1177:s e-tjänster. Jämtland Härjedalen har inget remisskrav alls för öppen specialistvård. Andra regioner kräver läkarremiss till fler mottagningstyper, och då hjälper ingen egenremiss.
Snabbaste sättet att få besked är att logga in på 1177.se och söka upp mottagningen du vill nå. Finns egen vårdbegäran som val i mottagningens e-tjänster tar de emot den vägen. Regionens samlingssida på 1177 listar också vad som gäller. Hur remisskraven skiljer sig i stort, och vad du gör om du nekas remiss, går vi igenom i guiden remiss eller inte.
Hur skriver jag en egen vårdbegäran som håller?
Skriv som till en läkare som aldrig träffat dig, för det är exakt vad mottagaren är. Bra egenremisser brukar rymmas på en halv sida och svara på fem frågor: vilka besvären är, när de började, hur de utvecklats, vad som redan undersökts eller provats, och hur besvären påverkar din vardag.
Konkret slår luddigt. Kan inte gå i trappor utan att vila säger mer än ont i knät. Ta med relevanta diagnoser och läkemedel, men lämna sådant som inte hör till saken utanför. Överdriv inte heller: mottagningen prioriterar på medicinska grunder, och en uppskruvad beskrivning gör bedömningen svårare, inte snabbare.
Vad händer efter att jag skickat egenremissen?
Mottagningen bedömer din begäran på samma sätt som en inkommen remiss. Tre utfall är möjliga: du kallas till besök, du får ett avvisande besked med motivering, eller mottagningen ber om kompletterande uppgifter. Hör du ingenting inom några veckor, kontakta mottagningen och fråga var din begäran ligger. Du har rätt att få veta.
Ett avvisande är inte en dom över dina besvär, bara ett besked om att den här mottagningen inte tar emot dem den här vägen. Då återstår den vanliga vägen via vårdcentralen, som kan undersöka dig och remittera med ett starkare underlag.
Går det snabbare med egenremiss?
Oftast inte, och det är viktigt att ha rätt förväntningar. Kön till specialisten är densamma vilken väg remissen än kommer, och prioriteringen görs på medicinska grunder. Det du sparar är steget via vårdcentralen: ett besök, en väntetid och en patientavgift. För den som redan vet vart den ska är det ändå en verklig vinst.
Är läget det omvända, att du vill träffa någon snabbt men inte vet vilken specialist som är rätt, är egenremissen fel verktyg. Börja då hos vårdcentralen eller en nätläkare som kan lotsa rätt. Och vill du hellre gå helt vid sidan av det offentliga systemet finns privata alternativ utan remisskrav, som vi beskriver på sidan om vård utan remiss.
När ska jag inte använda egenremiss?
Vid akuta eller snabbt förvärrade besvär. En egen vårdbegäran hanteras som post i en inkorg, inte som ett larm, och kan ta veckor att bedöma. Blir du hastigt sämre, kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning dygnet runt. Vid livshotande tillstånd ringer du alltid 112.