Remiss eller inte: när behövs den?
Ibland krävs remiss för att träffa en specialist, ibland inte, och reglerna skiljer sig mellan regionerna. Så fungerar remisser, egen vårdbegäran och vad du kan göra om du nekas.
Uppdaterad · Publicerad
“Du behöver en remiss.” Få meningar i vården skapar så mycket förvirring. Vad är en remiss egentligen, när krävs den, och varför säger vännen i grannregionen att hen bokade hudläkare direkt, när du själv måste gå via vårdcentralen? Här reder vi ut det.
Vad en remiss är
En remiss är i grunden två saker på en gång: en beställning av vård från en mottagning till en annan, och en informationsöverföring: den sammanfattar dina besvär, undersökningsfynd och provsvar så att specialisten kan bedöma hur snabbt du behöver tas emot. Oftast skrivs remissen av en läkare på din vårdcentral, men även andra vårdgivare kan remittera.
När remissen skickats gör den mottagande kliniken en bedömning och kallar dig, eller skickar tillbaka remissen med en motivering om den inte accepteras. Du har rätt att få veta vad som händer med din remiss, så hör av dig till din vårdcentral om det dröjer.
När remiss krävs och när den inte gör det
Här kommer det förvirrande: det är varje region som bestämmer om remiss krävs för specialistvård. Reglerna skiljer sig därför åt över landet.
Några tumregler som gäller brett:
- Specialiserad sjukhusvård kräver i praktiken nästan alltid remiss, oavsett region.
- Fysioterapeut kan du oftast boka direkt, utan remiss.
- Vissa öppna specialistmottagningar (till exempel hud, ögon eller öron-näsa-hals) kräver remiss i somliga regioner men inte i andra.
- Akut vård kräver aldrig remiss. Vid livshotande tillstånd: ring 112.
Kolla vad som gäller i din region på 1177 innan du bokar. Det står under respektive mottagningstyp.
Egen vårdbegäran
I många regioner kan du själv skicka en så kallad egen vårdbegäran (ibland kallad egenremiss) direkt till en specialistmottagning, ofta via 1177:s e-tjänster. Du beskriver dina besvär, och mottagningen gör samma medicinska prioritering som med en vanlig remiss. En egen vårdbegäran är alltså ingen gräddfil, men den kan spara ett steg när du är säker på vart du vill.
Värt att veta: vissa mottagningar, till exempel BUP och många psykiatriska mottagningar, tar emot egen vårdbegäran i hela landet.
Remiss till privat vård
Privata mottagningar med regionavtal fungerar som offentliga: samma remissregler, samma patientavgifter, samma frikort. Helt privata mottagningar utan avtal kräver däremot ingen remiss alls. Där bokar du direkt och betalar hela kostnaden själv eller via en sjukvårdsförsäkring. Försäkringsbolagen har å sin sida ofta egna krav på vårdplanering innan de godkänner ett specialistbesök, vilket i praktiken fungerar som en remiss.
Om du inte får den remiss du önskar
Läkaren gör en medicinsk bedömning, och ibland landar den i att specialistvård inte behövs. Om du är osäker eller orolig:
- Be om motiveringen. Du har rätt att få veta varför, och att få den dokumenterad i journalen.
- Be om en ny medicinsk bedömning. Vid allvarlig sjukdom kan du enligt patientlagen få en ny bedömning av en annan läkare, även i en annan region.
- Sök på nytt om besvären förändras. En remissbedömning är gjord vid en viss tidpunkt. Blir du sämre, kontakta vården igen. Vänta inte.
Kom ihåg att den här guiden handlar om systemet, inte om dina symtom. Är du osäker på om dina besvär behöver bedömas, kontakta din vårdcentral eller ring 1177, så hjälper de dig till rätt vårdnivå.